Alla inlägg under september 2009

Av Martin - 30 september 2009 17:10

Jag konstaterar - det var längesedan jag skrev något.


Klart jag har bra musiksmak fåssan, för övrigt står skivan du snackar om inte hos dig utan hos mig!


Idag är det Onsdag och DN har återigen recenserat ett antal skivor, Basshunter fick en etta vilket förvånar förga. vad som säremot förvånar är att en tidning som DN ens väljer att recencera en så förkastlig artist med en skiva som på förhand kan anses vara precis lika förkastlig.


"Fjortisfjunigt sound" skriver recensenten, det bör vara ett understatement men jag tänker inte höra efter.


Lyssna på Tomhet, idel tomhet med [Ingenting], det är ett hejdundrande album. Varför? - Därför att det är svensk pop när den är som allra bäst.


Lyssna även på Bob Hund - Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk. Varför? - Svaret bör vara som gjutet för de flesta, därför att det är Bob Hund. Det finns givetvis andra anledningar - som till exempel den magnifika Tinnitus i Hjärtat.


"Vi hör signaler vi inte förstår

som väcker känslor vi inte förmår"


 - Jag ska lyssna på Hundarna i Huskvarna.



Jag hade tänkt att dagens musiktips skulle vara en låt med det nybildade kompisgänget Tutankamon men i brist på Youtube-klipp får det vänta. Idag blir musiktipset istället en i min mening otroligt lyckad låtstöld med en artist jag tycker otroligt mycket om. Vid sidan av Indiepop, Country, gubbrock poch sån´t så är någ Jay-Z min absoluta favvo!


Av Martin - 16 september 2009 17:09

Jag vet att det var längesedan jag gladde er med några av mina oumbärliga musiktips, jag har därför laddat upp med ett antal högklassiga klipp från det lika oumbärliga youtube.


Dagens tips är en hyfsat ny låt av det überhypade bandet [Ingenting] och den heter Halleluja.

 

Detta är svensk pop när den lyser som allra starkast och frontmannen Christopher Sander är en del fantastisk indiepopsångare och en del fantastisk textskrivare.


När jag slutar tänka börjar jag förstå att gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå

så länge jag går går jag i änglarnas spår

så länge jag lever dricker jag ur djävulens skål

så länge mitt hjärta slår

Halleluja

 

Så enkelt men ändå så briljant!


Av Martin - 4 september 2009 16:10

Det finns grader i helvetet.


Jag är den typen som tycker om att gräva ner mig i bitterhetens avgrund för att likt en ökenråtta kika upp när något spännande och kul händer. Allt som oftast gräver jag ner mig med hjälp av musik och det kan kännas helt otroligt skönt att få vara lite olycklig ibland. men bara ibland.

Mitt tidvis bittra lynne till trots reagerar jag på den genombittra man vid namn Kjell Höglund, lyssna bara på hans Man vänjer sig så förstår ni nog vad jag menar.

Man vänjer sig är en vardagsskingring av det mer dystra slaget och jag tror att alla människor någon gång har känt ungefär så som Kjell beskriver i texten.


"Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst"

 - Där var jag fångad.


"När man kommer hem på kvällen har man glömt att stänga fönstret, det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet. Man har glömt att köpa mat, fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor man vänjer sig"

 - Han är fantastiskt bra på att måla upp de där ögonblicken.


Tack för idag...

Av Martin - 3 september 2009 17:49

Jag fick en fantastiskt trevligt kommentar som jag precis godkände, jag kan bara säga att Höglund kommer...och som han kommer...


men inte idag.


Som kontrast till mitt förra inlägg känner jag det som min uppgift att upplysa alla som är alldeles för unga (och i vissa fall dumma) om att det även gjordes fantastiska spelningar på Live Aid -85.


Ett av de bästa banden genom alla tider med en av världens bästa låtar genom alla tider anförda av en av de bästa gitarristerna genom alla tider genomför ett otroligt framträdande!

Jag menar (förstås) Dire Straits med sin frontman Mark Knopfler framförandes Sultans of Swing.


För att förstå den näst intill religiösa upplevelse klippet kan ge måste ni se det. Det vill aldrig ta slut och när Mark slutar sjunga efter ungefär 4:30 tar sultanerna oss med på en instrumental resa som ytterst få kan erbjuda och Knopflers solo är ruggigt, minst sagt.


Så, stäng dörren om dig, höj volymen och slappna av...


Precis som vanligt är jag lyrisk, det är bara det att idag är det lite mer äkta!

Ovido - Quiz & Flashcards