Jag har haft semester...

...men nu är tanken att bloggen åter ska väckas även om tanken på att sluta skriva har slagit mig mer än en gång. Vad som till sist fick mig att skriva ytterligare ett inlägg var en fantastisk indieballad framförd av falsettsångaren Chris Garneau samt vetskapen om att svenska folket måste utbildas i musikvett (jag har ju som ni redan vet världens bästa musiksmak).

Låten är hämtad från det två år gamla albumet Music for Tourists.

Detta är verkligen melankoli när den är så nära perfektion som det bara går att komma, det är örongodis att höra hur rösten är så där underbart nära att brista i somliga partier men på något sätt räddar han ändå upp det och tar låten i hamn på ett makalöst sätt.

Varje gång jag ska logga in här på blofggen får jag trycka en liten säkerhetskod, idag var den koden "mads" vilket fick mig att tänka på "MastodontfilmsMads" i Nile City.

Detta gör inte att jag tänker tipsa om "Love lift us up where we belong"...

Jag satt precis och tittade på ett av mina absoluta favoritprogram på TV, "So you think you can dance?" när jag kom och tänka på dagens musiktips.

Så cool låt...

Så cool video...

Så cool låttitel...

Extraverserna är, precis som Hjalmar skriver, ännu bättre men det finns dessvärre ingen tillräckligt bra inspelning för att jag ska kunna presentera den versionen av "Mannen i den vita hatten".

Dagens musiktips är egentligen en låt som jag inte tror att någon människa med hörsel har missat, vad jag däremot tror många har missat är låten är ett fantastiskt epos om Buddy Holly. Jag har lyssnat på låten om och om igen, när jag lyckas förtränga att refrängen faktiskt är ganska jobbig efter ett tag njuter jag i fulla drag av verserna som helt klart är höjdpunkten tillsammans med det jazziga pianot som rullar fram.

Lyssna även om låten Vincent med samme Mr. McLean, det är en otrolig ballad om Vincent van Gogh och hans tragiska livsöde.

"I saw Satan laughing with delight, the day the music died"

Under några svåra år arbetade jag med att bygga scen på Hultsfredsfestivalen. Vi hade byggledare som åkte runt hela Sverige och vars yrke var att säga till parvlar som oss vad de ska göra när de bygger upp scenen. En av dessa byggledare frågade mitt under pågående scenbygge en av festivalarrangörerna...

När kommer han den där Kent då? 

Han kommer nu...

Sveriges bästa band någonsin har gjort fantastiskt många otroliga låtar. Med kuttersmycken som 747, Kungen är död, Gravitation och den smått sagolika Utan dina andetag är det märkligt att de inte fått vara med här på bloggen oftare.

Att välja ett musiktips i en låtlista som den Kent har lyckats prestera är absolut inte det lättaste men jag upphör aldrig att förvånas över hur makalöst härlig Mannen i den vita hatten (16 år senare) är.

Texten känns självbiografiskt och faktum är att låttiteln hänvisar till att det under året för skivsläppet var 16 år sedan Jocke Berg tog studenten.

Låten i sig har möjligtvis den mäktigaste avslutningen jag har hört, därför låter jag några av de avslutande textraderna avsluta även detta blogginlägg.

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Mitt nyligen återupptagna bloggande på Barnarpsbloggen påverklar mängden inlägg på min egen blogg markant.

Igår spontankikade jag på Salem al Fakir vid hamnkanalen, han har verkligen en fantastisk och säregen röst. Tillsammans med några riktigt starka låtar var det ett riktigt bra framträdande.

Med tanke på vilket pådrag det är i Jönköping, EU-möte som det är, tycker jag att dagens musiktips är passande.

Jag har köpt mig boken "1001 album du måste höra innan du dör" och vädret är ju alldeles utmärkt för att jag ska kunna lyda den uppmaningen utan att ha dåligt samvete.

Idag satte jag in fingret i boken och lyssnade på vad som kom upp, att slumpen kan vara så god mot mig trodde jag faktiskt inte, boken innehåller ju trots allt några riktiga lågvattenmärken.

Jag seglade in på sen 70-tal, närmare bestämt 1977 och det var

Talking heads med skivan Talking Heads: 77 som fanns på uppslaget.

Så, för att återanknyta till politikerna...

Jag har varit sjukt dålig på att skriva på sistone...

I takt med att jag pratat med folk har jag förstått att mina musiktips inte är så välbesökta som de borde vara, det är ju liksom därför jag skriver.

De senastedagarna har jag hur som helst varit insnöad på grunge med Nirvana i spetsen men jag tänker inte låta Kurt vara dagens musiktips, istället låter jag bandet som lade an tonen för hans band ta över scenen.

The Pixies heter bandet, det är sjukt mycket eneergi där (jag har sett dem live och där är det än bättre).

Låten är en stor favorit vid sidan av Debaser och Here comes your man, den heter Where is my mind?

Idag är det sol ute, det innebär att jag inte skriver långa blogginlägg (grattis Jocke).

Dagens musiktips blir en otroligt svängig låt med framlidna Nina Simone, låten heter Mood Indigo och visst spritter det i benen när tåget drar igång?

Kort inlägg i fotbollspausen...

"Sprang" på en otroligt rolig rubriksättning när jag surfade på Aftonbladet.se (alltså inte Jnytt.se!).

Rubriken löd:

"Firade rubriken med torrjuck"

Ett solklart fall överflödig information...

Så, eftersom jag bloggar utan att egentligen ha tänkt efter innan måste jag skjuta från höften i dagens musiktips.

Musiktipset blir en otroligt bra låt från den belgiske indieguden dEUS.

I en djungel av pedofiler och genmanipulerade jordgubbar känns det bra att kunna visa upp en annan sida av ett av Europas mest bespottade länder.

Se rubrik till detta inlägg