Senaste inläggen

Av Martin - 27 juni 2009 13:56

"Två bra musiktips på raken"


Jag antar att jag borde reagera på kommentaren med glädje över att kunna glädja någon men jag reagerar dessvärre tvärtom, givetvis med en stor portion ironi, precis som vanligt.


Jag kan i ärlighetens namn skriva att det finns precis lika många bra musiktips som det finns musiktips, men tack ändå!


Det är svårt att inte låta "King of pop" vara huvudperson i dagens inlägg. Stjärnan vars skiva Dangerous från 1991 var en av mina första egna skivor. Jag älskade varenda vrå på skivan och jag gör det fortfarande. Givetvis har kungens tidigare låtar från Thriller och Bad också gått varma i skivspelaren men jag minns framförallt Michael Jackson i låtar som In the closet, Heal the World, Whos is it och givetvis den paradoxala Black or White.

Dagens musiktips är hämtat från just Dangerous och är den låt jag lyssnade på om och om och om och om igen...

Jag minns framförallt en TV-sänd konsert där han grät som ett barn samtidigt som han bjöd upp folk på scen bara för att ge dem en kram.


Hold me

Like the river Jordan

and I will then say to thee

you are my friend

R.I.P

Av Martin - 25 juni 2009 12:11

Jonas:

Prioritera bort Regina för öl, känns inte det aningen pubertalt?


Igår var jag ute och åt på en restaurang belägen i Jönköpings västra delar, vi avnjöt en fantastisk måltid och solen sken ikapp med våra fåniga leenden. Lugnet var totalt.

Plötsligt, från ingenstans kommer en ung man cyklandes, han plingar ivrigt med sin ringklocka för att fånga uteserveringens gästers uppmärksamhet, när han känner sig säker på att merparten av restaurangbesökarna ser honom gör han en klassisk grimas (stavas det så Mackan och Markus?).

Han sträcker ut tungan, skriker gällt och skakar på huvudet.

Prova gärna själv så du får ta del av den häftiga effekt denna grimas ger.


Det blev totalt tyst bland de dinerande gästerna, efter vad som kändes som en halv evighet men som förmodligen bara var ett par sekunder bryter 2 (två!) av restaurangens gäster ut i ett (eller två?) hysteriskt (hysteriska?) gapskratt varpå övriga fnissar lite förläget. De två gapskrattande gästerna har lika svårt att sluta skratta åt incidenten som vi andra har att sluta njuta av deras uppslupenhet...


Det var en fantastiskt roligt upplevelse!


Dagens musiktips är egentligen ett par år gammalt men de fantastiska afrikanska tonerna i denna låt är så bra att jag inte kan låta bli att presentera den.


Visst påminner det en aning om Vampire Weekend...

Av Martin - 23 juni 2009 16:09

De flesta av oss har förmodligen känt den där känslan som uppstår när man hör en riktigt riktigt bra låt, vissa upplever den till och med vid varje låt de hör.


Jag brukar beskriva musik med allehanda positiva termer men det är bara ytterst sällan känslan av total tillfredsställelse infinner sig. Efter att den där känslan har infunnit sig brukar jag fundera på om det kanske var sista gången jag fick uppleva den för någon gång måste ju den bra musiken ta slut, förmodligen gör den inte det men jag tänker så ändå.


Tänk om all bra musik verkligen tog slut...


Idag inföll sig den där känslan av total tillfredsställelse när jag åkte till jobbet. Radion spelade en låt med fantastiska Regina Spector, låten heter "Laughing with" ...



Av Martin - 20 juni 2009 19:30

Jag hade jättekul igår...


...därav ett kort inlägg.


Mando Diao är bra, idag hittade jag ett klipp på brödernas band Sugarplum Fairy.


...De är också bra!

Av Martin - 17 juni 2009 16:47

Nu har jag suttit en dryg timma framför Spotify, det är verkligen fantastiskt...


Jag har hittat otroligt mycket bra musik och det bästa tänker jag mig att jag ska presentera här (surprise).


Idag blir en dag utan ett långt utlägg om ingenting, så att Jocke och hans vidriga löss blir glada.

Det blev ganska långt ändå. (Reds. anmärkning)


Phosphorescent är verkligen ett svårt namn att stava till men jag gav mig ändå på det bara för att ni ska för lyssna till en av de bästa låtar jag har hört på länge. Låten Wolves från albumet Pride från 2007 är enkel, enkel och otroligt bra. Det är en obehaglig känsla av vemod som kryper in under skinnet när jag hör Matthew Houck´s lidande röst...


"They’re tearing up holes in the house
They’re tearing their claws in the ground
They’re staring with blood in their mouths
Mama they won’t let me out"

Av Martin - 15 juni 2009 16:03

Igår läste jag om en rivningsfirma i USA (såklart!) som hade rivit fel hus, när mannen som ägde det rivna huset kom hem och insåg att allt arvegods och alla släktklenoder var jämnade med marken tillsammans med resten av huset fick han sig tydligen en smärre chock...NO SHIT!


Jag trodde givetvis i min enfald att detta var det dummaste en människa kunde göra, ända till jag surfade in på följande artikel:

 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5384361.ab

Folk upphör aldrig att förvåna.


Jag har faktiskt inte något musiktips redo eftersom att dagens text var en impulshandling, ni får därför hålla till godo med något som jag har provat hemma utan någon större framgång (om man nu inte räknar hånskratt från nära och kära som en framgång).


Namnet är coolt, det han gör är coolt och jag är sjukt ocool...



Av Martin - 14 juni 2009 12:36

Kul med kommentarer, faktiskt.

Mackan: det är en ynnest att få det omdömet av dig, svensklärare som du är.

Majsan: Det var bra, det gav mig ståpäls och jag har lyssnat på min inspelning av det tusen gånger...men det var inte perfekt (där har du den bittra Raskolnikov).


Jag hatar Facebook, det är precis som när jag försöker spela gitarr, jag vet precis hur jag ska göra men det blir liksom inte speciellt bra ändå...


Dagens musiktips är egentligen mer ett tips på ett ganska makabert Youtubeklipp. TRS drar igång en sjukt svängig version av "Sympathy for the Devil" och publiken är i högform, med tanke på tidpunkten är det förmodligen med betoning på hög.  Vaktstyrkan från Hells Angels har fullt upp med att hålla publiken i shack.


De mördande blickarna till trots får Jagger och Co. igång publiken och visst fan svänger det...


Jag får inte riktigt ihop detta, jag gillar låten och klippet med allt överskuggas av att en kille valt att ta med sig en pistol till konserten.

HA-vakterna upptäckte pistolen i tid och övermannade pistolmannen...(som dock knivskars till döds).


Ojojoj, vilket kasst inlägg...

Av Martin - 9 juni 2009 20:17

Så är det då dags, en tillbakablick på min hittills bästa konsertupplevelse. Bruce Springsteen på Stadion 7/6-09 kommer jag för alltid att minnas som ett tillfälle när jag såg ljuset, när jag mötte min gud...


...och det är ändå inte det bästa han har gjort.


Några favoriter så:


- Outlaw Pete - varifrån det inte fullt så bra fotografiet är hämtat. Bruce börjar med att spela "Apache" på gitarren för att sedan skjuta från höften i den ökendoftande Cowboylåten.


- Fade Away - men bara för att det var första gången på säkert 15 år som han bjöd på den live. Efter att ha predikat om relationer i en lång monolog drar han igång låten som "Little Steven" hävdar är den bästa Bruce har skrivit.


- Surprise Surprise, bara för att jag älskar den låten...


- Jungleland. Det sägs att det finns grader i helvetet, jag tror att det gäller i himmelen också. För att liksom förstärka min religiösa upplevelse drar "Bossen" igång sin Jungleland. Eftersom jag har börjat prata i religiösa termer så kan jag kort och gott säga att låten går från andakt och via ett väckelsemöte tillbaka till andakt igen. Clarence sätter inte solot perfekt men tillräckligt bra för att jag ska få gåshud.


- Twist and Shout. Låten som plockas fram då och då under sverigebesöken får igång hela stadion i dans, och ja, det är lite "La Bamba" invävt också.

"Break Stadium not asses" står det på en skylt som Bruce håller upp innan han kör...och som han kör...


Som om inte min religiösa upplevelse på stadion vore nog, idag vann Zlatans Harem på ett övertygande sätt med 3-0, imorgon kan ni se dem på TV4...och kanske här på bloggen...


Klippet är hämtat från Konserten och är som bäst cirkus 4 minuter in.


Skapa flashcards